Hemma hos Tage

Här sitter jag hemma hos Tage på bondegatan 34. Imorgon ska jag skriva högskoleprovet så det är skönt att sova i stan så att man får lite extra sovmorgon. Hoppas bara att jag kan sova gott inatt, har nämligen hört att Tage kan vara ganska så pigg på natten. Annars har han under kvällen varit ganska lugn. Mest legat på sin röda bädd och varit fet, inte gjort så mycket väsen av sig mer än att springa runt lite. Lite choklad har han fått som han glatt mumsade i sig. Jag rör honom helst inte. Han skrämmer mig litegrann. Om han inte är tyst inatt kommer jag nog att ställa honom i badkaret... Jag måste vara utvilad imorgon. Gjorde lite gamla högskoleprov förut. Matten gick bättre än väntat, i alla fall diagramdelen. Svenska ordförståelsen är svår!

Efter högskoleprovet bär det iväg till Stockholm för lite festligheter samt övernattning i Ösmo. Bara en vecka kvar till Max åker till Kosovo :(

Dags att runda av!

BTW, Tage är en hamster och jag gillar inte djur.

Önska mig lycka till!


Myspåsk och ansökning

Ännu en påsk har sprungit förbi. Trots snökaos har det varit den bästa helgen på länge!
Hämtade Max på stationen Skärtorsdag.

Långfredag såg vi Kent i Örebro, 4:e gången jag såg Jocke B och grabbarna. Blev något besviken över spellistan, fick varken höra utan dina andetag, saker man ser eller Ansgar & Evelyne. Tillhör även den skala som skulle vilja slopa låtar från Vapen & Ammunition helt. Gillade Örebros nya konsertarena, Conventum skarpt. Snygg planlösning med ståplatsgolv och trappa upp till en ståplatsläktare med bar.

På Påskafton gick vi upp tidigt för att åka tåg mot Stockholm och vidare med pendeln till Ösmo. Fick träffa familjen Andersson Ohnback för första gången. Åkte till Max moster i Nynäshamn för påskmiddag, trevligt och lättsamt! Tror jag skötte mig bra :)

Påskdagen åkte vi tillbaka till Vingåker. Åt middag med pappa, Carro och Adam.

Igår, Annandag påsk blev det Scrubsmaraton och sedan lämnade jag hjärtat vid tåget 18.

En mycket lyckad Påskhelg.

_______________________________________________________________________________________

Idag skickade jag in min ansökan till högskola/universitet i höst. Såhär blev min prioritering:

1. Sjukgymnastprogrammet i Linköping
2. Sjukgymnastprogrammet i Uppsala
3. Sjukgymnastprogrammet i Växjö
4. Sjukgymnastprogrammet i Västerås
5. Sjukgymnastprogrammet i Huddinge
6. Sjukgymnastprogrammet i Kalmar
7. Sjukgymnastprogrammet i Göteborg
8. Sjukgymnastprogrammet i Lund
9. Socionomprogrammet inriktning missbruk, ohälsa och rehabilitering i Eskilstuna
10. Behandlingsassistentprogrammet i Örebro
11. Sjukgymnastprogrammet i Umeå
12. Sjukgymnastprogrammet i Luleå

Nånstans ska jag nog komma in ;)

Akutfall?

Ringde vårdcentralen 07.30 direkt när dom öppnade. Blev uppringd 10.30. Tyvärr hade precis dagens sista läkartid gått. Anledning? Att jag inte uppgett att jag lider av  "akuta besvär".

Ok?! Jag är inte döende - Nej. Vet inte vad jag tänkte när jag valde "icke akuta besvär" kanske av dåligt samvete mot dom som mår så mycket sämre än jag? Eller att jag inte tycker att jag är "så jättesjuk"? Blev uppmanad till egenvård idag samt ringa tillbaka imorn och då vara ett "akutfall"

Igår steg min feber ständigt under kvällen och när jag la mig i sängen var den uppe på 39.8. Eftersom jag knaprat en hel del ipren under dagen vågade jag inte ta flera. Ringde till sjukvårdsrådgivningen för att få just råd. Istället möttes jag av en mycket trött (?) och nonchalant sjuksköterksa som sa att det inte var någon fara att ta tre ipren och 8 alvedon om dagen. Samt att trycket jag har i höger öra går över med nässpray. I mitt fall hjälper det inte ens mot min kraftiga förkylning som snart driver mig till vansinne. Mitt tidigare inlägg om kronisk förkylning gör sig åter påmind...

Tillbaka till sjuksköterskan från rådgivningen och hennes uppträdande. När det ringer in sjuka, oroliga, rädda osv människor hur kan man då uppträda på ett sådant vis som ger en vibbar om att personen i fråga inte trivs på sitt arbete? Förstår om man tex blir trött på småbarnsföräldrar som ringer "Nu har lilla Ebba feber igen" - men det blir knappast bättre av att bemöta en orolig förälder med otrevlig och nonchalant ton.. Nej, då tycker jag snarare att man ska se sig om efter ett annat arbete. Jobbar man med utsatta människor på detta viset måste man kunna vara professionell, oavestt om man vaknat på fel sida eller inte..

Godnatt!

Ät bajs

Det är inte ofta som jag blir upprörd på någon av mina arbetsplatser, bortsett från när man får tillrättavisa små barn, vilket oftast går över i samma stund som man uttalat dom magiska orden "ajja bajja". Men ibland spricker det även för mig. Jag vet att jag har tystnadsplikt (pappren påskrivna!), men samtidigt har jag rätt till vissa mänskliga rättigheter samt ställer mig bakom en av de fyra grundlagarna: yttrandefrihet. 

Jag är väl medveten om att man måste kunna ta en del skit inom serviceyrket ("kunden har alltid rätt") och jag har vid flertalet tillfällen tvingats att svälja istället för att bita tillbaka. Men när man gång på gång tvingas äta samma bajs från en och samma person brister det tillslut och man vill bara spy.

Idag blev jag behandlad som en soptunna - bokstavligen. Ärendet var egentligen en skitsak, om det inte varit så att den person som gjorde det har för vana att behandla människor med minsta tänkbara respekt. Personen ifråga förväntar sig istället att alla ska dansa efter dennes pipa.

Personen bad om en tjänt vi inte uträttar under helger, men jag valde ändå av ren vänlighet att utföra detta. När jag sedan så vänligt jag bara kan förklarar att jag inte borde göra det, men ändå gör det får jag höra att "det är minsann bara att göra som man blir tillsagd" varpå personen slänger en näve skitiga (vem vet var dom hade varit och torkat) servetter rakt på mig och säger "här får du istället!".

Jag blev först chockad, vilket snabbt vände till ren ilska. Det var nog. Det finns som sagt en gräns för hur man behandlar andra människor och hur mycket skit man ska behöva svälja. Jag lyckades i alla fall få ur mig till personen ifråga att dennes beteende var jävligt otrevligt gjort. Personen "svarade" med att vända på klacken och gå, utan ett ord.

Vad säger man?

Lyckligt nog kryllar mina arbetsplatser av varma och härliga människor, vilket jag också fick bemöta idag "Du är så duktig" är några få ord som kan värma i timmar. Och tur är väl det så att man slipper gå omkring med en kylande ilska.

"Det finns folk till allt" är ett mycket bra citat som jag använder titt som tätt. Synd bara att vissa inte förstår innerbörden av ett annat bra citat: "Behandla andra som du själv vill bli behandlad"

Tack.

Modigt

image4

Möttes av denna syn med detsamma jag öppnat Explorer. Blev till en början lite chockad och klickade mig vidare till aftonbladet.se - jodå. nyheten hade spridit sig.

Att Andreas har valt att berätta är för mig mycket starkt och modigt gjort. Han är trots allt en offentlig person och har säkert inte alltid glidit räkmacka genom livet pga sin sexuella läggning osv.

Såg på insider förra veckan där ämnet HIV behandlades. Det ska inte vara tabu och skamligt belagt att vara sjuk! För det är just vad det är, ett virus, för närvarande obotoligt. Insider handlade om en man som inte berättat för sina partners att han är smittad och nu ställs han inför domstol. Vilket är helt rätt. Varför ska man tiga? Klart man inte har skyldighet att gå runt på stan med skylt "Hej, jag har HIV", men man borde väl vilja berätta för de närmsta? Och man vill väl ha den hjälp man kan få? Eller? Har stått mycket om liknade fall i tidningen. Märkligt hur vissa människor handlar och behandlar andra.

Man är inte mer än människa, men man måste ta hand om sig själv och värna om de sina. Det är i alla fall min åsikt, men som sagt, man är inte mer än människa ibland...

Antagen del 2

Idag fick jag post ifrån Hälsouniversitetet i Linköping. Det innehöll en massa nödvändig information och kanske det bästa av allt; En nollningstidning med allt man behöver veta om dom första 2 v som nolla! Jag blev så fruktansvärt sugen att jag fick lite ont i magen. Men nu har jag fattat mitt beslut (även om det inte var lätt!): Jag tackar nej till VT 08 och håller alla tummar och tår att jag kommer in HT 08, kanske i Linköping, kanske inte.. Tror ändå att det kommer att gå bra, oavsett :)


Idag är det exakt en månad kvar tills vi åker till Thailand! Bokade tid för vaccination igår. Måste ringa Folksam imorgon.


Annars då? Jobbade tre dagar på dagis förra veckan och denna blir det minst två i köket. Sen har jag ju både julafton och juldan samt nyårsafton och nyårsdan att dra in cash på. "A working class hero is something to be" såattsäga - jag jobbar på det (bra ordval!)!


Blir inte längre inlägg än så för tillfället, snart kommer Kalle och hämtar mig, vi ska på factory och förhoppningsvis hitta jeans åt grabbhalvan!

Lev väl, kamrater!


Antagen

image3

Jaha! Då kom man in på sitt 1:a handsval. Jag som mest ville testa vad chanserna var. Linköping är ju trots allt en mycket populär studieort. Jag vill gärna börja där, men helst till hösten '08. Fick genast en klump i magen och ångestfyllda tankar som säger "tänk om jag inte kommer in nästa höst" Det är ju flera som söker till hösten och konkurrensen blir än hårdare då.
Anledningen till att jag inte kan börja i vår heter Thailand. Åker 18:e januari och kommer hem 8:e februari. Utbildningen början den 21:a januari och så mycket vill man inte missa i början med nollning och allt vad det innebär. Känner mig mentalt redo för att börja till våren och jag är sugen på att börja plugga igen, men samtidigt skulle det vara skönt att vänta till hösten. 
Måste ta mig en ordentlig funderare...
                  

24 laxar i en laxask - ja' ä' int' bitter!


Det är egentligen imorgon, den 7 december som vi officiellt skulle ha muckat.  Därför kommer det imorgon att finnas 24 480 kronor på mitt konto. "Tack för maten, svenska staten" som Gadde skulle ha sagt det. 24 laxar är ganska mycket pengar. Men jag ska lägga undan 10, behöver en del till Thailand och snart är det jul och då bränns det rejält i pluntan. 24 laxar är ganska mycket pengar, men inte med tanke på vad man kunde ha tjänat och sparat om man haft ett civilt jobb i 11 månader... Men ja' ä' int' bitter!

 
                 image2

Kom hem, vi börjar om igen!

Jag har redan (försökt) börjat anpassa mig till det civila livet igen. 11 månader i lumpen (15:e jan - 30 nov 2007) Har trots allt satt sina spår. När man klev in genom grindarna steg man in i en helt ny värld för att sedan ett år senare återgå till "det normala" igen. Omställningen har väl i och för sig gått bra, med ett undantag - sömn.

Muckade som sagt i fredags runt 12-tiden, knäppte den första alkoholdrycken ca en halvtimme senare, festade kvällen/natten lång i Stockholm och landade på vandrarhemmet relativt tidigt (ca 03) för att sedan vakna något svettig och bakis i en pytteliten hytt (Gustaf af Klint's vandrarhem - en båt) ca 09. Åkte hem till Vingåker och var hemma 12. 16 kom Gustav (Rosén) och Jakob (Clason) som knappt hann komma innanför dörren innan dom hade en whiskey var i handen. Blev dooley's för mig. Därefter varsinn gin and juice. 18 anlände vi till festlokalen där välkomstbål placerades i våra händer.... Resten är nu historia. Alla som vet vad "Fri bar" innebär förstår nog.

23 Drog vi med taxi in till statt, gjorde av med 500 på sprit. Ramlade hem till Johanna efter stängning, somnade rätt fort (klockslag okänt). Vaknade runt 11 av att Jakob snackade i mobil. Gick upp, mådde som jag förtjänade (Men lätt värt, mycket lyckad kväll!!). Kom till Vingåker senare på kvällen (hänger du med? nu är det söndag 2 dec), trött som ett as, men kunde ändå inte somna. Låg och snurrade in mig i lakanet till troligtvis över 01. 

Måndag 3 dec och upp 08 för att ringa ett viktigt telefonsamtal. Somnade därefter om till 10. Var otroligt trött och kände mig lite smårisig (sjuk?) på kvällen, men somnade ändå sent, trots att jag tidigare på dagen fixat jobb följande dag. Låg och vred mig i sängen och blev allt mer stressad för att alarmet var satt på 06.15.

Det blev tisdag (alltså igår) och jag jobbade 7-17 på Humlegården (köket). Tog en promenad hem, slappade hela kvällen, men - somnade återigen sent. 


Och idag då? Jo - blir väckt 07 av att mobilen ringer. "Hej det är från Källstugan! Kan du komma om en halvtimme?" Kul som f-n att dagis ringde, för jag jobbar gärna där - så det var bara att kliva upp och trampa iväg. 07.30 - 16.


NUTID: kl är 23.20 jag har spenderat kvällen tillsammans med Challe, vi har ätit gott och pratat en massa strunt (och viktigt också, såklart). Borde verkligen sova. Måste få sova ut. Kanske jobb imorgon, kanske inte. Visar sig.


Även fast jag är extremt trött i nuläget, samt har ont i halsen är jag trots allt riktigt nöjd med tillvaron just nu. Helgen blev så lyckad den bara kunde bli, jobben har redan börjat rulla in OCH jag måste nog skryta med att jag faktiskt har världens bästa vänner! 

Inte så pjåkigt att vara civil igen, även om lumpen som ämne naturligtvis kommer att behandlas då & då här på Saras Palats.

Take care!


Välkommen till Saras Palats!

"Blogg, en förkortning eller förenkling av webblogg; av engelskans blog, kortform av weblog web + log, är en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg på en webbsida där inläggen är ordnade, så att de senaste inläggen alltid är högst upp. Bloggen kännetecknas av att texten visas på bloggen i samma ögonblick som skribenten publicerar den. Bloggar har de senaste åren blivit mycket populärt och vuxit lavinartat. Indexeringstjänsten Technorati har sedan 2003 följt utvecklingen och uppskattar att det, i mars 2007, skapas omkring 120 000 bloggar dagligen.[1]"

Källa: Wikipedia.se

Så, hur kommer det sig att jag väljer att skapa min blogg idag, den 4 dec 2007? Låg och funderade på saken inatt när jag inte kunde sova. Kände stressen och paniken sakta komma pga att alarmet skulle gå igång 06.15. Svaret är kanske kort och gott att jag tycker om att skriva och har lätt att uttrycka mig i skrift. Jag har bara helt enkelt inte kommit till skott att starta en "riktig blogg" förens nu. Jag har skrivit oregelbunden dagbok/blogg på lunarstorm.se sen början av 2000-talet, men sen facebook tog över har det knappt blivit ett enda inlägg på flera månader. Nu har jag hittat motivation och vill skriva igen. Jag har (tyvärr?) en tendens till att skriva mycket långa texter (ni som läst mina konsert- och festivalrecensioner förstår säkert vad jag menar), men samtidigt ställer jag mig frågan vem eller vilka jag kommer att skriva för. Orkar man inte läsa igenom allt, förstår jag det till 100%, jag är precis likadan själv. Men det spelar ingen roll för jag tror att jag främst kommer att skriva för min egen skull. För att jag tycker att det är roligt och att det då gärna skenar iväg. Självklart kommer jag att bli glad och en gnutta stolt om eventuella framtida läsare av denna blogg kommer att ta sig igenom mina novellskrivningar kring enbart en relativt kort händelse. Kanske är jag för detajerad ibland (säkert långtråkig), men det är så jag är. Jag kan knappt återberätta historier utan att den jag berättar för frågar och undrar när och om jag någonsin kommer att komma till själva poängen. "Det finns folk till allt" är ett bra citat. 

Nu ska jag inte skrämma iväg er direkt, med mitt första inlägg, så jag sätter punkt här. Eller snart...

Hjärtligt välkomna till Saras Palats. Här kommer jag att behandla alla möjliga ämnen och hoppas att detta kommer att bli en innehållsrik och intressant blogg! 

Over-out, för första gången. 


Nyare inlägg
RSS 2.0