Nerver?
Måste bara följa upp gårdagens inlägg.
Champions League finalen igår alltså. Den gick till förlängning och slutade med straffar. Det absolut grymmaste som kan ske i en avgörande match. Det kan vara så fruktansvärt orättvist och någon stackare ska alltid bli syndabock. Men framför allt handlar det om nerver, att verkligen klara av det. Pressen på den som ska lägga den där avgörande straffen. Jag som sitter flera mil ifrån arenan, som är helt opartisk då det inte är mitt favoritlag som spelar blir så jävla nervös att jag knappt klarar av att titta. Kisar mellan fingrarna, biter på naglarna samtidigt som magen knyter sig - hur fan klarar man av att ens lägga bollen tillrätta utan att svimma?
Men självklart lyste pressen och nervositet igenom många av spelarna, långsamma steg fram, hängande huvuden och djupa andetag. Och när så avgörandet stod klart kan man inte riktigt glädjas fullt ut. Visst var det underbart att se United jubla och hylla Van Der Sar likt en hjälte och Ronaldos lättnad över att inte bli syndabock, men det som fick mig att slå av tv:n var att se Chelseas tårar. Lagkaptenen Terrys förtvivlan över att ha missat chansen att få skjuta sitt lag till en titel samt övriga spelare som satt och snyftade. Så grymt.
Med 15 dagar kvar till EM undrar jag hur mina egna nerver kommer att må när det verkligen gäller för Sverige.... Usch
En nervcell.
Champions League finalen igår alltså. Den gick till förlängning och slutade med straffar. Det absolut grymmaste som kan ske i en avgörande match. Det kan vara så fruktansvärt orättvist och någon stackare ska alltid bli syndabock. Men framför allt handlar det om nerver, att verkligen klara av det. Pressen på den som ska lägga den där avgörande straffen. Jag som sitter flera mil ifrån arenan, som är helt opartisk då det inte är mitt favoritlag som spelar blir så jävla nervös att jag knappt klarar av att titta. Kisar mellan fingrarna, biter på naglarna samtidigt som magen knyter sig - hur fan klarar man av att ens lägga bollen tillrätta utan att svimma?
Men självklart lyste pressen och nervositet igenom många av spelarna, långsamma steg fram, hängande huvuden och djupa andetag. Och när så avgörandet stod klart kan man inte riktigt glädjas fullt ut. Visst var det underbart att se United jubla och hylla Van Der Sar likt en hjälte och Ronaldos lättnad över att inte bli syndabock, men det som fick mig att slå av tv:n var att se Chelseas tårar. Lagkaptenen Terrys förtvivlan över att ha missat chansen att få skjuta sitt lag till en titel samt övriga spelare som satt och snyftade. Så grymt.
Med 15 dagar kvar till EM undrar jag hur mina egna nerver kommer att må när det verkligen gäller för Sverige.... Usch
En nervcell.Fotbollsfest
Sitter och slötittar på Champions League finalen mellan Man U - Chelsea. 1-1 i halvtid och en bra match. dock hade jag varit betydligt mer entusiastisk om ett annat (läs Arsenal) engelskt klubblag befunnit sig på planen. Annars är engelsk fotboll enligt mig världens bästa fotboll. Kankse inte alltid det mest välspelade, men ofta tufft och hårt - som jag vill ha det och som jag gjorde det när jag spelade (i brist på teknik får man prestera i muskler).
Det börjar dra ihop sig till sommarens stora fotbollsfest. Nämligen EM om 16 dagar! Truppen är uttagen och jag ser på den med en något skräckblandad förtjusning. Mest spyr jag galla över vad fjanten Daniel Andersson gör där? Han är sämst och jag hoppas att han får sitta på läktaren samtliga matcher. Backlinjen känns lite darrig (synd att Edman är skadad) och vem är mest lämpad till att vakta buren? Är det Isaksson när allt kommer omkring? Kostade tavlan mot Brasilien Shaaban 1:a platsen? Och Henrik Larsson... Vi får hoppas att han avslutar sitt återigen (!) sista mästerskap med värdighet!
Men en sak är jag i alla fall bergsäker på: KUNG KIM KÄLLSTRÖM FRÅN START!
Hittade en "inför-EM" intervju med min favoritspelare sen BK Häcken-tiden: http://www.aftonbladet.se/webbtv/sport/emmotet/article2472903.ab
Det börjar dra ihop sig till sommarens stora fotbollsfest. Nämligen EM om 16 dagar! Truppen är uttagen och jag ser på den med en något skräckblandad förtjusning. Mest spyr jag galla över vad fjanten Daniel Andersson gör där? Han är sämst och jag hoppas att han får sitta på läktaren samtliga matcher. Backlinjen känns lite darrig (synd att Edman är skadad) och vem är mest lämpad till att vakta buren? Är det Isaksson när allt kommer omkring? Kostade tavlan mot Brasilien Shaaban 1:a platsen? Och Henrik Larsson... Vi får hoppas att han avslutar sitt återigen (!) sista mästerskap med värdighet!
Men en sak är jag i alla fall bergsäker på: KUNG KIM KÄLLSTRÖM FRÅN START!
Hittade en "inför-EM" intervju med min favoritspelare sen BK Häcken-tiden: http://www.aftonbladet.se/webbtv/sport/emmotet/article2472903.ab
Min morfar och jag
Igår la morfar och jag i nät i sjön Kolsnaren. Imorse var det dags att hämta dom. Första nätet, 80 m långt innehöll inte en enda fisk och jag tror att morfar kunde ana en viss besvikelse i mina ögon. Men tre nät återstod och när alla var upplockade kunde vi åka hem med konstaterandet att det skulle bli gös till middag. 3 stora och fina på totalt ca 5 kg fick vi upp. En bra fångst enligt min storfiskare till morfar. Vi hade tur med vädret, sjön låg spegelblank och solen pressade sig, om en för en liten stund igenom dom något gråtäckta molnen. Först hemma på ladugårdsbacken började regnet falla för att sedan övergå i hagel. Själva filéandet fick vänta en stund. Mormor passade då på att grädda våfflor åt oss.
Nu sitter jag här hemma hos mamma och gösen har räckt mer än väl till 6 vuxna och den avnjöts tillsammans med (för mig) årets första färskpotatis. Behöver jag säga mer än att det var underbart gott?
Nu sitter jag här hemma hos mamma och gösen har räckt mer än väl till 6 vuxna och den avnjöts tillsammans med (för mig) årets första färskpotatis. Behöver jag säga mer än att det var underbart gott?
hjulet snurrar och bollarna är i luften.
Hej hopp!
Det är mycket med livet nu.
Har varit en tripp till London och det var mycket trevligt. Minst sagt. Karin slet oss med överallt. Visade, berättade, guidade osv. Åkte turistbuss men fötterna fick sig också ett par omgångar, inte sant Challe? :)
Annars jobbar jag som en liten slav. Kom hem i måndags och har jobbat varje dag sen dess, liksom imorgon. Sen säger nog facket "NU ÄRE STOPP!". Så blir nog ledig på tisdag, vilket nog är lika bra! Ska fiska med morfar och hoppas på mycket gös!
Igår blev det statt. Ett kärt återseende... eller? Hade inte satt min fot där sen i januari och den kvällen slutade i vittnesförhör efter ett slagsmål.. Men det var rätt trevligt igår. Träffade lite folk och Challe och jag fortsatte propagera "våga vägra äckeldans!". Bästa mötet var nog Erik Palm som var hemma på permis från Kosovo. Fick en rätt bra inblick i hur livet utspelar sig därnere. Kan vara bra att veta till den 27:e då grabben min får komma hem för första gången. Stackarn lär nog vara rätt sliten.
En sak jag tänkte på inne på statt igår är att det är skrämmande att se att folk inte ändrats trots rätt stora/tydliga erfarenheter och mertier rikare. Men det är väl helt enkelt så att vissa aldrig mognar eller "blir som folk".
Det var lite incidenter i stora drag.
Som avslut vill jag bara säga att jag hoppas att jag eller någon i min närhet som gammal INTE kommer att bli en pessimistisk, negativ, otacksam jävla surkärring! Usch på dom!
Det är mycket med livet nu.
Har varit en tripp till London och det var mycket trevligt. Minst sagt. Karin slet oss med överallt. Visade, berättade, guidade osv. Åkte turistbuss men fötterna fick sig också ett par omgångar, inte sant Challe? :)
Annars jobbar jag som en liten slav. Kom hem i måndags och har jobbat varje dag sen dess, liksom imorgon. Sen säger nog facket "NU ÄRE STOPP!". Så blir nog ledig på tisdag, vilket nog är lika bra! Ska fiska med morfar och hoppas på mycket gös!
Igår blev det statt. Ett kärt återseende... eller? Hade inte satt min fot där sen i januari och den kvällen slutade i vittnesförhör efter ett slagsmål.. Men det var rätt trevligt igår. Träffade lite folk och Challe och jag fortsatte propagera "våga vägra äckeldans!". Bästa mötet var nog Erik Palm som var hemma på permis från Kosovo. Fick en rätt bra inblick i hur livet utspelar sig därnere. Kan vara bra att veta till den 27:e då grabben min får komma hem för första gången. Stackarn lär nog vara rätt sliten.
En sak jag tänkte på inne på statt igår är att det är skrämmande att se att folk inte ändrats trots rätt stora/tydliga erfarenheter och mertier rikare. Men det är väl helt enkelt så att vissa aldrig mognar eller "blir som folk".
Det var lite incidenter i stora drag.
Som avslut vill jag bara säga att jag hoppas att jag eller någon i min närhet som gammal INTE kommer att bli en pessimistisk, negativ, otacksam jävla surkärring! Usch på dom!
