Tragedier och elände
Vi köper aftonbladet varje dag, men pappa säger att han inte skulle göra det om det inte var för sportbladet (han älskar sport och tippar trav varje vecka). Och jag förstår honom.
Dagens aftonblad ser ut enligt följande:
sid 6-12 "Skräckens hus" om fängelsekällaren där en kvinna hölls fången i 24 år av sin
pappa och dessutom födde honom 7 barn (varav ett dog).
sid 14-17 "Tragedin i Arboga" om barnamorden på Max och Saga 4 resp 2 år gamla.
Men det är inte slut där, dagens tidning innehåller även rubriker som: "Var kär i en soldat - dödad av pappa"
"Ing-Marie 49 förbereder sig för att dö" "Tipset kunde räddat Engla" "Våldtagen - ditt eget fel" "Munsköljet kan förstöra din magsäck" "Ni skickar mig in i döden!" "Tv-stjärna gripen" ... Jag tror att jag slutar där.
Samtidigt som jag bläddrar förbi elände efter elände visar aktuellt ett inslag om matkrisen i världen: att vi i Sverige slänger 25% (USA 50%) ätbar mat i soporna medan människor i 3:e världen gräver i just soporna för att mätta sina egna munnar... Citat som "Tänk på barnen i Afrika" känns väldigt träffande.
Det är inte det att jag blundar för allt hemskt som händer - tvärtom är jag mycket väl medvetet om situationer såväl i Sverige som utomlands. Men allt detta i en och samma tidning känns lite "too much" och istället för att ta det till sig, stöter man det ifrån sig - jag orkar helt enkelt inte.
Jag har fällt tårar över Engla, Saga och Max. Jag tänker på familjer och anhöriga och kan knappt föreställa mig det helvete dom går igenom. Hur dom lider dygnet runt. Men jag känner mig hjälplös och resonerar säkert som alla andra: "Vad ska "lilla jag" göra?" Och visst är det fel, det finns massor man kan göra och alla kan göra något. Tex att bidra med en för mig "fjuttig" summa pengar är bättre än ingenting alls.
Jag har alltid varit tacksam över det jag har: en familj, pojkvän, kompisar, ett hus, mat på bordet varje dag och jobb så jag gott och väl klarar mig. Och vore jag miljonär skulle jag (precis som alla andra?!) donera pengar till olika hjälporganisationer och forskningar. Jag blir frustrerad och förbannad på den värld vi lever i och tycker (precis som alla andra) att krig, våld, svält, fattigdom m.m är det värsta som finns.
Jag vill tänka positivt, men vet liksom inte hur det ska gå till när jag samtidigt är medveten om att morgondagens tidning kommer att se nästan exakt likadan ut som dagens.. Och dagen därpå och dagen därpå...
Vad ska lilla jag ta mig till?
det går bra nu
Valborg blir det Stockholm och 8:e maj drar vi till London!
Kan väl inte va bättre? Jo, om Max befann sig i +46 området, men, men. Man kan väl inte få allt?
Söndag idag. Borde kanske göra lite nytta? Pappa och Caroline sliter i trädgården och jag får dåligt samvete. Ska nog ta tag i det gigantiska tvättbärget. - Visserligen rent men måste vikas! Sen blir det stan och Värmbols seriepremiär!
Vi säger så.
och jag var ingen...
1. Tro och tvivel
2. Ramlar
3. Dom kommer kliva på dig igen
4. Brännö serenad
5. Långa vägar
6. Minnen av aprilhimlen
7. 13
8. Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din
9. Hurricane Gilbert
10. Inte skyldig nån nåt
11. Gullbergs kaj paradis
12. Maria säger/Klubbland
13. Jag vill ha allting
14. Gårdakvarnar och skit
15. Känn ingen sorg för mig Göteborg
16. En vän med en bil
17. Kärlek är ett brev skickat tusen gånger
-
18. Nu kan du få mig så lätt
19. För en lång lång tid
20. En midsommarnatts dröm
21. Kom igen Lena
-
22. Vi två 17 år
Igår såg jag Håkan för vad jag tror 15+ gången. Även om det låter tjatigt, för jag säger det nämligen varje gång efter att jag sett honom - så berörde han mig igen. Ibland händer det att jag börja gråta på en konsert. Det har hänt vid två tillfällen då Håkan spelat min absoluta favorit låt: Minnen av aprilhimlen. (Övriga gånger är när Coldplay spelade The Scientist i Globen samt när Robbie Williams sjöng Angels på Ullevi). I alla fall blir Minnen av aprilhimlen om än starkare när den nu är tillägnad f.d Border Daniel medlemmen Anders Göthberg som tog sitt liv i slutet på mars iår. Kändes nästan som att jag kunde lämna Arenan där efter 6:e låten....
Konserten hade sina plus och minus. Stort plus var såklart att få höra dom nya låtarna live för första gången och dom gjorde sig riktigt bra! Men hade gärna velat höra albumtiteln För sent för Edelweiss. Konserten hade en liten svacka där det spelades för många lugna låtar irad. Visserligen återkom tempot efteråt men man blev lite ofokuserad ett tag.
Jag är väldigt glad över att han valt att avsluta med Vi två 17 år som är en fantastisk fin låt, trots den korta texten men mycket av den lyfts av publikens insatts och den blir trots allt enorm - fortsätt med det Håkan!
Kan inte säga mer att jag måste se Håkan igen... och igen... och igen! Minst ett par gånger i sommar nu när han ska runt så mycket på olika festivaler och tillställningar.
Efter 8 år är han fortfarande nummer ett.
Glöm det aldrig Håkan: du var aprilhimlen.
ett livstecken
Annars är det mest jobb.
I Helgen blir det Stockholm: Johanna&Kristin på fredag, äntligen! Håkan på lördag, grymt! Kryssning på måndag, skål!
Hemma hos Tage
Här sitter jag hemma hos Tage på bondegatan 34. Imorgon ska jag skriva högskoleprovet så det är skönt att sova i stan så att man får lite extra sovmorgon. Hoppas bara att jag kan sova gott inatt, har nämligen hört att Tage kan vara ganska så pigg på natten. Annars har han under kvällen varit ganska lugn. Mest legat på sin röda bädd och varit fet, inte gjort så mycket väsen av sig mer än att springa runt lite. Lite choklad har han fått som han glatt mumsade i sig. Jag rör honom helst inte. Han skrämmer mig litegrann. Om han inte är tyst inatt kommer jag nog att ställa honom i badkaret... Jag måste vara utvilad imorgon. Gjorde lite gamla högskoleprov förut. Matten gick bättre än väntat, i alla fall diagramdelen. Svenska ordförståelsen är svår!
Efter högskoleprovet bär det iväg till Stockholm för lite festligheter samt övernattning i Ösmo. Bara en vecka kvar till Max åker till Kosovo :(
Dags att runda av!
BTW, Tage är en hamster och jag gillar inte djur.
Önska mig lycka till!
