Tragedier och elände
Vi köper aftonbladet varje dag, men pappa säger att han inte skulle göra det om det inte var för sportbladet (han älskar sport och tippar trav varje vecka). Och jag förstår honom.
Dagens aftonblad ser ut enligt följande:
sid 6-12 "Skräckens hus" om fängelsekällaren där en kvinna hölls fången i 24 år av sin
pappa och dessutom födde honom 7 barn (varav ett dog).
sid 14-17 "Tragedin i Arboga" om barnamorden på Max och Saga 4 resp 2 år gamla.
Men det är inte slut där, dagens tidning innehåller även rubriker som: "Var kär i en soldat - dödad av pappa"
"Ing-Marie 49 förbereder sig för att dö" "Tipset kunde räddat Engla" "Våldtagen - ditt eget fel" "Munsköljet kan förstöra din magsäck" "Ni skickar mig in i döden!" "Tv-stjärna gripen" ... Jag tror att jag slutar där.
Samtidigt som jag bläddrar förbi elände efter elände visar aktuellt ett inslag om matkrisen i världen: att vi i Sverige slänger 25% (USA 50%) ätbar mat i soporna medan människor i 3:e världen gräver i just soporna för att mätta sina egna munnar... Citat som "Tänk på barnen i Afrika" känns väldigt träffande.
Det är inte det att jag blundar för allt hemskt som händer - tvärtom är jag mycket väl medvetet om situationer såväl i Sverige som utomlands. Men allt detta i en och samma tidning känns lite "too much" och istället för att ta det till sig, stöter man det ifrån sig - jag orkar helt enkelt inte.
Jag har fällt tårar över Engla, Saga och Max. Jag tänker på familjer och anhöriga och kan knappt föreställa mig det helvete dom går igenom. Hur dom lider dygnet runt. Men jag känner mig hjälplös och resonerar säkert som alla andra: "Vad ska "lilla jag" göra?" Och visst är det fel, det finns massor man kan göra och alla kan göra något. Tex att bidra med en för mig "fjuttig" summa pengar är bättre än ingenting alls.
Jag har alltid varit tacksam över det jag har: en familj, pojkvän, kompisar, ett hus, mat på bordet varje dag och jobb så jag gott och väl klarar mig. Och vore jag miljonär skulle jag (precis som alla andra?!) donera pengar till olika hjälporganisationer och forskningar. Jag blir frustrerad och förbannad på den värld vi lever i och tycker (precis som alla andra) att krig, våld, svält, fattigdom m.m är det värsta som finns.
Jag vill tänka positivt, men vet liksom inte hur det ska gå till när jag samtidigt är medveten om att morgondagens tidning kommer att se nästan exakt likadan ut som dagens.. Och dagen därpå och dagen därpå...
Vad ska lilla jag ta mig till?
Jag förstår vad du menar. Vi fick order om att slänga all överbliven mat som fanns i den barrack vi bodde i här om dagen och samtidigt som jag slänger 10 stora oöppnade juicepaket så står en liten pojke på fem år och har fiskat upp ett gammalt juicepaket ur soptunnan som han dricker den sista slatten ur. Därefter så slänger vi fyra stora säckar bröd, massa pålägg och en bunke med pasasallad. Känndes jätte dumt men vad ska vi göra? Ger vi dom nått så säger dom det till andra och så går dom där och tigger istället...
